torsdag 31 maj 2018

Fåfänga

Blir man fåfäng när man blir äldre?

Ofta får jag höra att man inte kan visa sig ute med käpp eller rullator.
Vad ska folk tro.

Föreslog till en av gubbens släktingar att hon skulle skaffa en permobil.
Svaret jag fick.
"Tror du jag visar mig ute med en sån? "
Nehej! I stället sitter personen hellre hemma och träffar inget folk.
Och vad händer då?
Man blir helt avtrubbad. Inga inputs där inte. Att träffa andra är viktigt för att man ska må bra.

Ser dagligen många äldre på Råslätt som fortsätter leva ett rikt socialt liv trots problem med rörligheten. Nu är ju omgivningarna där och även här i byn helt perfekta för att köra en permobil eller gå runt med rullator.

Så ni alla äldre som accepterat att ni behöver hjälpmedel.
Ni är vinnare.

Det är viktigt för hälsan att leva ett aktivt liv. Man känner att man är meningsfull och har en roll i samhället.

Och.
I vissa fall kan sociala medier hjälpa till. 
De som är yngre kanske borde introducera de äldre i hur de kan använda en dator.

Internet, Facebook och sociala medier kan ge äldre ett rikare liv, och motverka ensamhet, nedstämdhet och isolering, visar forskning vid Umeå universitet. Läs här.



Vem vill missa det här på grund av fåfänga?

tisdag 15 maj 2018

Respekt

Sonen och jag har haft en diskussion nu på morgonen.

Han jobbar som förskolpedagog och i sitt arbete ser han ofta att barn styr sina föräldrar och inte tvärt om.
Ett nej från föräldern kan bli ett ja om barnet tjatar.
Och har personalen sagt nej till barnet så kan det hända att föräldern ändrar detta efter tjat.

Läggs grunden redan där till att nej inte ska respekteras utan det kan ändras.
Och var är respekten till föräldern från barnet och till personalen från föräldern.

Lär i stället barnen att respektera de vuxnas beslut.
När de är vuxna har de annars lärt sig att man kan tjata och skrika sig till saker.

Har vi där förklaringen till våldtäkter där flickan sagt nej. Nej betyder ju inget enligt vissa.

På mitt jobb kommer det ofta in patienter som vill att vi ska ta bort debiteringar. Tjat och skrik hjälper inte kan jag upplysa om. Det får ju inte bli så att den som skriker högst får sin vilja fram.






torsdag 19 april 2018

Överfallen i hemmet

Min otur har håll i sig.
Några dagar efter sista inlägget så blev jag överfallen i hemmet.

Förövaren har följande signalement.
Vit. 150 cm hög och har 4 ben


Vad som hände var att jag skulle plocka in tvätt.
Vi har var sin stor låda och var sin liten.
Jag har lite bråttom och öppnar de 4 översta
Sedan välter eländet. Bakom mig har jag vår säng och jag kläms fast mellan sängen och byrån.
Gubben fick lyfta upp byrån innan jag kom loss.

Resultat - blåmärken över hela benet. Varje låda har gett ett blåmärke på benet och sen fick jag hela vikten över knät. Ett knä som svullnade upp rejält.

Men eftersom jag har full rörlighet i knät så är det säkert bara en mjukdelsskada. Tar lite tid att läka men det kunde varit värre.

I helgen som var skulle jag spela match men när jag lyfter upp kloten från min väska så skaver jag upp långfingret på något vasst. Viktigt finger i bowlingen. Kunde inte spela utan reserven fick hoppa in.

Vad jag lärt mig av dessa händelser.
Stressa inte utan låt var sak ta sin tid.
Och för Guds skull öppna inte alla lådor på en gång.




onsdag 21 mars 2018

Sjukläge

Man ska inte skryta med att man aldrig är sjuk.

Influensavaccinering till trots så insjuknade jag i denna vecka 7. Totalt däckad.
Har aldrig tidigare haft någon form av influensa.
 Hade ingen hostmedicin hemma så maken 
bjöd på annat. Smakar ganska lika.

Veckan därefter så fick jag bihåleinflammation som följdsjukdom.
En vecka med antibiotika för detta.

Direkt när den veckan var slut så smittade svärmor oss med vinterkräksjuka.
Trodde jag tillhörde de som var immuna mot detta då jag aldrig tidigare smittats men jag var nog mottaglig efter den sista tidens sjukdom.
Inget jag vill uppleva igen kan jag lova.


Tackade nej till att spela A-lagsmatchen under helgen men lovade komma ner och heja på.
Skulle jag inte gjort.
När jag parkerat bilen utanför Idrottshuset halkade jag och ramlade riktigt illa. Slog i mig både här och där. Blev upplockad och ledd in i bowlinghallen av min lagkamrat Maggan.
Huvudvärk, illamående och yrsel - trolig hjärnskakning.

Trots att jag är väl vadderad av naturen så slog jag i bakdelen ordentligt. Har problem med att sitta och röra mig även nu efter snart 2 veckor.  Googlade på detta och förstod att jag kanske fått en spricka i bäckenet.
Idag hade´jag fått en tid till läkaren men när jag kom dit fick jag vända i dörren då läkaren var sjuk. Fick ingen ny tid utan blev uppmanad att ringa akut på fredag morgon i stället. (I morgon hade de stängt)

Så nu haltar jag runt och kan inget annat. Det gör ont att både sitta och stå.
Sängläge är helt OK men där kan/vill man ju inte tillbringa sin tid.

Men varför klaga.
Det finns alltid de som har det värre.



Nu ska vi se framåt. 
Våren finns där. Eller?


lördag 3 februari 2018

Varför?

Varför är det OK att kvinnoyrken har lägre lön?
Glöm att männen är familjeförsörjare och deras löner är viktigast.

Varför har inte vi anställda i Landsting eller kommun skäliga löner?
Tärande sektorn? Lönerna bekostas av skattemedel? Ett kall?

Varför ska Landstings /kommunalanställda ha lägre löner för att hålla nere skatterna?
En grupp i samhället kan inte genom att ha dåliga löner bära ansvaret för skatternas nivå.
Om en man lagar bilar eller människor ska inte spela någon roll. 
Och om någon jobbar på fabrik tar någon annan kanske hand om dennes barn under tiden. 
Hur värderas de olika jobben?
Alla behövs vi i samhället och alla behöver vi mat på bordet.

Var går sedan gränsen?
Jobbar jag på en privat klinik är jag närande men om jag arbetar inom den offentliga vården är man tärande.  Glöm det resonemanget - ett föråldrat synsätt.

Alla som arbetar är närande men när jag utnyttjar den offentliga världen blir jag tärande.

Men det här inlägget vill jag heja på alla Förskolelärare, lärare, poliser, Tandsköterskor, Undersköterskor , Sjuksköterskor etc.   Ni gör ett jättejobb och utan er stannar Sverige.
Undra bara hur lång tid det kommer att ta innan vi är ikapp den privata sektorn med våra löner.
Och hur lång tid tar det innan vi är i kapp männen.





måndag 18 december 2017

10 årsjubileum idag.

Jubileum idag.

Idag är det 10 år sedan jag fick min diagnos. Kronisk Myeloisk Leukemi. (KML)

Inget att fira egentligen men jag vill ändå skriva detta för att alla som idag får KML ska veta att man kan leva ett vanligt liv trots att man har sjukdomen.
OK - Det följer en del biverkningar med medicineringen men de är överkomliga.

Då för 10 år sedan fick jag förklaringen till min trötthet.

När jag var ute och gick trampade jag bara luft. Bortförklaringen jag hade till det var att jag hade dålig kondis.

Spontana näsblödningar  -  Har alltid haft lätt att få näsblod.  Men jag tyckte att det hade blivit så mycket att jag borde söka för det.

Vad jag sedan sökte för då för 10 år sedan var att mina ben inte bar mig + att de värkte.
Gick hem från jobbet fredagen och Lördag åkte jag till jouren.  Där fick jag värktabletter utskrivna.
Inte hjälpte de så på söndagen var jag där igen. Ny sort av värktablett.

Måndag morgon ringde jag in Vårdcentralen. Fick en tid direkt och väl där beslutade läkaren att ett blodprov skulle tas.
Efter svaret på det blev det akutremiss till Ryhov.

På tisdag morgon kom läkaren där och gav mig namnet på min sjukdom men han sa också att det nu fanns nya mediciner för just KML.

Jag skulle inte dö av min sjukdom utan med den. Alltså skulle inte den vara orsaken när den dagen kom.

Idag lever jag alltså ett helt normalt liv. Kanske lite dåliga blodvärden och jag har kramper till och från i alla muskler +  att jag mår fortfarande illa av medicinen.  Men som sagt valet att skippa dem finns inte.
Än vill säga - forskningen går vidare.

Så stöd denna forskning med ett bidrag.

Blodcancerfonden
http://www.blodcancerforbundet.se/blodcancerfonden


lördag 22 april 2017

Dags att ta i med hårdhandskarna

Jag är ingen lärare men har genom vänner fått en inblick i det fungerar i dagens skola.
Eller jag kanske ska skriva vad som inte fungerar.

Lärare som har mångårig erfarenhet vittnar om stökiga miljöer.

Ungar som springer till rektorn så fort de inte fått det betyg de vill ha. 
Eller än värre. De ber mamma eller pappa kontakta rektorn.
Dagens rektorer verkar stå handfallna. Inte håller de alltid på sina lärare utan de stackarna  kan tom få se sin arbetsledare ändra betyget de satt på eleverna.
Frågan är  . Är det lärarna som inte klarar av att lära ut?
Eller. Är det eleverna som inte bryr sig om att tillgodose sig undervisningen?

På skolan som ligger granne mitt arbete har de slutat servera griskött.
Orsak?
Eleverna som inte äter fläsk spottade i maten. Inte i sin egen utan i kantinen där maten ligger till alla elever.
Så nu serveras det bara kycklingkorv. kycklingköttbullar etc.
Min åsikt är. Spottar de i maten så ska de stängas av och inte serveras mat fler gånger.
Varför ska alla elever tvingas att äta mat som endast vissa kräver?

Personal på skolan har blivit hotade.
"Passa dig väldigt noga"
"Vi vet var du bor"
Hur mår man då? Personalen får flytta till andra uppdrag och eleverna går kvar. 







SVT  SVT   AB

torsdag 6 oktober 2016

Va glad jag är idag.

Efter sista provtagningen fick jag ett brev från min läkare.

"Bästa Birgitta

De blodprov du lämnade 14/9 är nu besvarade med normala förhållanden. Den här gången såg man inga som helst spår av av din sjukdom, vilket givetvis är glädjande"

Det är snart 9 år sedan jag fick diagnosen Kronisk Myeloisk Lekemi  (KML)

Nere i Lund pågår försök med att vi som uppnått de här resultaten ska sluta med medicinerna. Idag endast på försökstadiet men man kan ju se en ljusglimt i tunneln.

Men som min läkare sa en gång. Det verkar som det alltid gömmer sig en liten jäkel till leukemicell. Och när man slutar ta medicinerna så poppar den där lilla jäkeln fram.


måndag 22 augusti 2016

Bussen som förebild

Alla har vi vänner som alltid kommer för sent.

För sent enligt mitt tycke men vissa tycker det är helt OK att stjäla min tid.
Samma människor kör med den ena ursäkten efter den andra eller så rycker de leende på axlarna och ursäktar med den akademiska kvarten.  
Det fnns inget roligt alls i deras beteende. 
För oss som står och väntar är det bara frustrerande att se tiden ticka iväg till ingen nytta. 
De där människorna är respektlösa mot sina medmänniskor.

I mitt yrke träffar jag ofta på vissa patienter som satt i system att komma 5-10 minter för sent.
Resultat - Nästa patient får vänta motsvarande tid på att komma in och sen nästa och nästa tills vi har en rast att ta igen tiden på. Har man bara 20 minuters rast så kan alla räkna ut hur fort det kaffet måste intas.
 Det är inte OK att så många ska bli lidande för att en person inte kan hålla tiden. 
Om de ens bemödar sig med en ursäkt så är det att ofta att bussen gått ifrån dem.  Men kommer man 10 minter för sent så har man missat inte bara en buss utan två.  Och - kan det vara så att bussen går efter sin tidtabell och inte väntar in de som kommer för sent.

Inte så sällan så kommer patienten långsamt gående över torget. 
Varför skynda? 
Jag kommer ju i varje fall. 
Men - Nu så är det så att kommer man allldeles för sent så kanske man får vända i dörren.
Precis som bussen har sin tidtabell att följa har vi våra tidbokningar.

Sluta att vänta.

För i och med att vi är snälla och inget säger så tror tidstjuvarna att det är helt OK att komma släntrandes för sent.






söndag 10 juli 2016

Medborgarlön?

Är det inte rimligt att vi nu övergår till att betala ut medborgarlön - basinkomst till de som har alldeles för låga pensioner, lön eller annan ersättning. Kostar säkert inte så mycket som man kan tro då man sparar in mycket på byråkratin som idag finns.

Säg att medborgarlönen sätts till existensminimum. Alla får en ersättning som de kan leva på utan andra inkomster. Med alla menar jag de som idag har en inkomst som är långt under vad som behövs för att leva ett hyfsat liv. Det finns många idag som får ut strax över 6000:-. Det säger sig själv att det kan man inte leva på om man är ensamstående.

Vad som händer är att vi sparar in på socialstjänstens åtagande.
Socionomerna som går på knäna skulle få tid att ta tag i de problem som är mer angelägna.

Våra "fattigpensionärer" skulle må så mycket bättre. Många av dem lever ett rejält fattigt liv men de går inte till socialen för de har lärt sig att man ska klara sig själv. Resultatet är att de tex inte hämtar ut sina mediciner, går inte till tandläkaren, och äter inte ordentligt.

Personer som pga av ngt psykiskt eller fysiskt hinder inte står till arbetsmarknandens förfogande fullt ut skulle också må så mkt bättre om de slapp tigga om pengar till livets nödtorft.

Medborgarlön - En basinkomst utan byråkratiskt krångel.  Alla får en ekonomisk grundtryggghet.
 Något som vårt välfärdssystem borde klara av.