En bekännelse.

I bland blir jag rädd för mig själv.
Min mamma och mormor var synska och det verkar som jag har ärvt den ådran.
Många är de gånger jag har sett var saker finns.
Dessutom så har jag ofta drömmar om när folk mår dåligt och kommer att gå bort.

I helgen fick jag bara en ingivelse att min faster Rigmor inte mådde bra och jag ringde henne.
Jag har inte pratat med henne sedan i höstas men nu kände jag bara att det var dags.
Jag fick inget svar och har tänkt på henne sedan dess.

I dag ringer min andra faster Birgitta och talar om att Rigmor dog i går. Hon hade åkt till sjukhuset i Söndags och det förklarar varför hon inte ringde tillbaka till mig.

Av 10 syskon är de nu 2 st kvar.
Hoppas vi får behålla dem länge än.