torsdag 10 april 2014

Saknade?

Var var jag igår då?
Inte ett ord på bloggen.

Det fanns bara inget att skriva om.
Fram på dagen kom jag på att Sassa kanske undrade vad som hänt.
Den enda gången jag inte skrivit ngt på morgonen var när hennes morfar dog.
Och då räknade hon ut att morfar inte fanns mer.

Nu i dagarna är det 3 år sedan min mamma och barnens mormor gick bort. Några månader senare fick deras morfar blodförgiftning och han åkte ut och in på sjukhus ett år innan han till slut fick komma till ro.
Jag vet att de fortfarande sörjer sina älskade morföräldrar som fanns där i vått och torrt för dem.
När vi inte fick dagisplats när de var små kom mormor och morfar hem till oss varje morgon för att passa barnen.
De minns säkert alla dagar i Bohuslän. 
Båtturerna ut i skärgården där de fiskade tillsammans med mestadels morfar. 
Mormor fick stanna hemma när vi var där för att ge plats i båten.
Morfar var tom privatchaufför åt Sassa ett tag för att hon skulle kunna ta sig till skolan.

Vi saknar dem så mycket.
Hur ofta går inte tankarna att man ska ringa till dem för att tala om något.
Varje gång det åskar tänker jag på min mamma.
Hon älskade precis som jag åskväder.
Under begravningsakten för henne kom ett rejält åskväder.
Alla sa vi att nu talar hon om för oss att hon är framme.

Jag säger som min syster.
Visst har vi i familjen varandra men saknade är stor.



8 kommentarer:

yvonne sa...

Godmorgon!Saknade är stor efter älskade föräldrar och andra vänner! Så medan vi lever visa att vi älskar varandra .... Pussa gubben din! Morgonkram!

Carina Sjölund sa...

Visst är saknaden stor efter sina nära å kära♥
Kramen♥

Ama de casa sa...

Ja saknaden finns där för alltid, men det gör även dom fina minnena.
Kram

badtant.bloggo.nu sa...

Du har många fina minnen att plocka fram då saknaden känns tung.
En stor kram till dig.

TantGlad sa...

Man saknar sina nära och kära.
Och nog var åskvädret lite menat och en spesiell känsla vid begravningen kan jag tänka mig.
Kraam från mig!

MICKAN from QUEENS FIELD¸.•°`♥✿⊱╮ sa...

Den finns verkligen där hela tiden. Tänker ofta på min pappa och andra som fanns med en gång i tiden.

znogge sa...

Visst är saknaden efter en nära anhörig stor.

Kram

Gilla sa...

Jag vet också hur det känns. Mina föräldrar är båda borta sen många år. Vid min Mammas begravning kom jag plötsligt underfund med att nu var jag äldst i vår del av släkten.

Men tyvärr, så bodde de i Stockholm och jag och min familj i Helsingborg, så nån närmare kontakt hade inte mina barn med dem.

Trots det, så kan jag sakna dom än, trots att det är mer än 25 år sen Mamma dog. Pappa ännu tidigare.

Sv: Jag hittade det där med tungan och andningen på Facebook och jag satt också en lång stund med tungan ute.

Jag skulle kunna räkna håret på min "Gubbe", för han är tunnhårig och dessutom rakar jag hans hår nästan ända in till skulten.

Kram/Gilla