söndag 28 september 2014

Minnen som aldrig bleknar

I dag är det 20 år sedan Estonia förliste.

Jag kommer precis ihåg ögonblicket när vi hörde nyheten först.
Gubben hade CSN på tidigt på morgonen. Jag stod ute i köket och lyssnade med ett öra på vad som sas. Gubben var försjunken i Jönköpings-posten.
Rätt som det var så hörde jag något om Mayday , Skepp som förlist etc.

Sådana här ögonblick minns man tydligt.
Två andra är mordet på Olof Palme och 11/9.

Vid mordet på Olof Palme hade vi satt klockan väldigt tidigt då gubben skulle på bortaresa med bowlingen.
När vi hörde att de bara spelade sorgemusik förstod vi att något stort hade hänt. Innan vi fick reda på vem det kunde vara så låg vi kvar i sängen och spekulerade om detta.

11/9 
Dottern som var hemma ringde mig och bad mig sätta på TV:n på jobbet. Något hade hänt i New York. Därefter blev det folksamling vid vår väntrums-TV.

De här ögonblicken bär vi alla med oss livet ut.
Men de som är involverade på något vis i de här katastroferna bär också på andra minnen.
Deras sorg kan vi nog inte sätta oss in i.




2 kommentarer:

Geddfish ♥ sa...

Dina minnesbilder har jag bra koll på, förutom Estonia, där är en lucka, jag vet inte i vilken situation jag var, annars så följde jag detta minutiöst.
Ha en fin söndag, kram

Herr Nilssons Fru sa...

Uch ja, det är olyckor som vi nog aldrig glömmer. Tiden går så fort, jag fattar inte redigt att 20 år gott.
Minns också den där morgonen som igår. Var hos en väninna o tog morgonfika o kolla nyheter på Tv.
Kramiz