lördag 22 november 2014

En vildros hyllas idag

I dag vill ta tillfället i akt och hylla en närstående.

Ja, Syrran.
 Du slipper inte ett grattis från din lillasyster.

Trots att vi bor alldeles för långt ifrån varandra känner vi närheten med varandra.
Precis som alla syskon hade vi våra små fajter när vi var små.
Men vi står vid varandras sida när det gäller.

Släkten kallade oss för vildrosorna.
Det där vilda stod nog syrran för till stor del.
Men det ens storasyster gör måste ju härmas så helt oskyldig var jag nog inte.

Några små minnen.

-Vi klippte av farfars fina liljor och använde knopparna som varm korv när vi lekte.
Gillades inte.

- Under en av våra semesterresor hällde vi ut en hel dunk outspädd saft i baksätet på bilen.
Gillades inte.

Men vi minns också alla fina stunder med familjen.
Vi skidade ofta ut när det var snö och vem gillar inte att fika  med var choklad i en snödriva utmed spåret.
Våran bil var ofta packad och klar när semestern började. Som många andra var det tält som gällde.
Härliga minnen.

Men för ngr år sedan förlorade vi båda våra föräldrar inom drygt ett år.
Och då hade vi varandra.
Hos många blir det tjafs om arv etc.
Men vi hade inga sådana tendenser.
Vi var ense om hur allt skulle vara.
Syskon utan bråk kan det sägas.

Grattis syrran.


Vildrosen har blivit "tam"
Ålder?
Man ska inte tala om en dams ålder men det slutar med en nolla.







4 kommentarer:

siitawelamsson sa...

God morron. Tänk att syrror blir så goda kompisar när dom blir äldre, samma med mina flickor. Osams som barn men kompisar i vått o torrt. Kram

Geddfish ♥ sa...

Härligt med syskonkärlek.
Tyvärr har jag inga syskon, har alltid saknat det. Men hade ett kort tag en fosterbror.
Därför "skaffade" jag nog fyra barn, mina barn skulle få syskon.
Kram och Grattis till din syrra!

Unknown sa...

TACK SYRRAN (ljuger inte men det kom en liten tår när jag läste det du skrivit)

Det är bara synd att vi bor så långt ifrån varandra. Men vi hann ju ses några minuter i Västerås när vi råkade av en slump befinna oss där samtidigt.

yvonne sa...

Ni var verkligen vildrosor!!! Min bror och jag var helt överens när vår far dog! Kram!