Man ska inte skryta med att man aldrig är sjuk.
Influensavaccinering till trots så insjuknade jag i denna vecka 7. Totalt däckad.
Har aldrig tidigare haft någon form av influensa.
|
Hade ingen hostmedicin hemma så maken
bjöd på annat. Smakar ganska lika.
|
Veckan därefter så fick jag bihåleinflammation som följdsjukdom.
En vecka med antibiotika för detta.
Direkt när den veckan var slut så smittade svärmor oss med vinterkräksjuka.
Trodde jag tillhörde de som var immuna mot detta då jag aldrig tidigare smittats men jag var nog mottaglig efter den sista tidens sjukdom.
Inget jag vill uppleva igen kan jag lova.
Tackade nej till att spela A-lagsmatchen under helgen men lovade komma ner och heja på.
Skulle jag inte gjort.
När jag parkerat bilen utanför Idrottshuset halkade jag och ramlade riktigt illa. Slog i mig både här och där. Blev upplockad och ledd in i bowlinghallen av min lagkamrat Maggan.
Huvudvärk, illamående och yrsel - trolig hjärnskakning.
Trots att jag är väl vadderad av naturen så slog jag i bakdelen ordentligt. Har problem med att sitta och röra mig även nu efter snart 2 veckor. Googlade på detta och förstod att jag kanske fått en spricka i bäckenet.
Idag hade´jag fått en tid till läkaren men när jag kom dit fick jag vända i dörren då läkaren var sjuk. Fick ingen ny tid utan blev uppmanad att ringa akut på fredag morgon i stället. (I morgon hade de stängt)
Så nu haltar jag runt och kan inget annat. Det gör ont att både sitta och stå.
Sängläge är helt OK men där kan/vill man ju inte tillbringa sin tid.
Men varför klaga.
Det finns alltid de som har det värre.
Nu ska vi se framåt.
Våren finns där. Eller?