tisdag 14 juni 2011

Bortgifta

Sommar och många av våra patienter försvinner från landet i flera månader. Hem kommer de med sina döttrar gifta. Bortgifta eller inte. Det är frågan.
En tjej jag pratade med sa att hon fått välja sin man själv.
Ok, vad bra tyckte jag.
Men sen under samtalet kröp det fram att hon hade fått två alternativ att välja mellan.
Det är som att välja mellan pest eller kolera .
En tjej vände sig under samtalet och frågade sin mamma om sin blivande make.
"Hur är det? Hur är vi släkt."
Jag har sett allt för många adressändringar på tjejer som flyttat till Tyskland  direkt efter sin 18-årsdag.
Eller de som har fått hit sin nya fru som är väldigt ung.
För vi ska vara medvetna om att detta är ett problem som gäller killarna också.
De blir också "bortgifta"
SvD      AB   DN

9 kommentarer:

Stattinskan sa...

Vissa kulturer är för mig fullständigt obegripliga ... Inavel och annat oknytt! Hur går dessa tankebanor???
Gomorron

Carina Sjölund sa...

Tycker det är helt otroligt!!!!
Vi ska vara glad att vi bor i det land vi gör :)
Ha en fin dag!
Kramen♥

Mita sa...

En helt annan kultur än våran,fruktansvärt och många tragiska människoöden som vi inte har en aning om.
Men det fanns nog många tragiska giftermål i Sverige också långt tillbaka.När man var tvungen att gifta sig passande och kärleken kunde man glömma.
Men det förekommer ju att bruden bara är barnet i en del utländska kulturer,ofattbart.
Kram vännen!

♥ Carina ♥ sa...

Tack och lov att man fick välja sin man själv. Jag tror inte vi vet hur bra vi har det :)
Kram

Tomtan sa...

Otäckt!!!!

Siita sa...

Hörde om det på radion här idag. Inte klokt att dom gamla ska välja fru o man. Tur vi bor i Sverige o är Svenskar. Kram

Anonym sa...

Jag blir så ledsen fast jag vet hur det funkar.... dom är ju år efter sin tid. Ska det behöva ta så lång tid innan dom är i kapp, när det gäller jämställdhet och jämlikhet? Kram

Petra sa...

Detta är nått som jag aldrig kommer att ha förståelse för..

Kram

Fenixmonas sa...

Fruktansvärt...och mycket vanligare än någon kan tro...Jag ser det dagligen i mitt jobb. Kramiz