Full redan på morgonen.

Den sista tiden har jag vaknat på nätterna och varit totalt snurrig.

Har jag sedan gått upp så har jag fått hålla mig i väggarna på vägen från sovrummet.

Balansen har inte fungerat.

I dag var det värre.

Mådde illa och det snurrade rejält.

Innan jag åkte till jobbet skulle jag ju förstås ha skor på fötterna.

Böjde mig ner för att knyta.

Och då började eländet rejält.

Tappade helt kontrollen över min styrförmåga och vinglade hit och dit.

Gubben vägrade först att låta mig åka till jobbet.

Men han är gift med en envis kvinna så han hade ingen talan.

Så jag tog och vinglade ut till bilen och han körde ner mig.

Jag lovade honom att när jag kom ner skulle allt vara som vanlig

Det går över menade jag.

Väl nere på Råslätt uppbådade jag alla mina krafter till att gå rakt över torget.

Tog sikte på vår ytterdörr och tittade inte åt ngt håll.

Några snedsteg blev det allt men det gick förvånansvärt bra.

Men att jobba och titta från skärmen till tangentbord och till patienten blev för mycket.

Nu är jag hemma.

Läkartid 15:15.

Jag vet vad det är redan (kristallerna i örat har kommit fel)

Helt ofarligt men jäkligt obehagligt.

Det är som att vara full hela tiden och samtidigt vara medveten om att man vinglar.