Min vana trogen.

Granar är ett kapitel för sig.

Eller så är det jag som är en dålig granköpare.

Mina värsta granar:

-Ett år var den så sned att vi var tvungna att ställa den i ett hörn för att den inte skulle välta.

-Året jag blev sjuk så inhandlades granen sista dagen och vi fick ta det som blev över. 

Det var en gran som hade en supertjock stam.

Fram med yxan för att få ner den i Julgransfoten.

(Jag blev utskriven dagen innan julafton och vi ville inte att Julen skulle ställas in för någon förbaskad Leukemi)

Så där har det fortsatt och årets julgran är inget undantag.

Proportionerna är inte liksidiga.

Med en rejäl övervikt åt ena hållet fick vi ta fram sekatören för att fä jämvikt på skrället,

När vi kom hem  från dottern i Skåne hade sonen klätt vår gran.

Thea var fort där och tackade för att vi hade hällt upp vatten i foten.

Antagligen smakar vattnet där riktigt gott för hon föredrar det vattnet framför kattfontänens.