Mina språkkunskaper i de Nordiska språken är relativt god.
Norskan har jag fått i mig från tidiga år i Strömstad.
95% av de som hade säsongsplats på campingen var Norrmän.
Däremot har jag svårare med att läsa Norska.
Med Danskan är det tvärt om.
Svårt att förstå men lättare att läsa.
När man sen läser att Danskarna har svårt att förstå sitt eget språk behöver man ju inte direkt skämmas.
SvD
4 kommentarer:
Det sägs att danskan inte är ett språk. Det är en halssjukdom.
Talade alltid engelska, de få ggr jag varit i Danmark.
Ruth i Virginia
Jag gick en kurs i danska förra vintern och det var riktigt roligt och intressant att få lära sig en massa om Danmark. För läroboken var upplagd så att texterna handlade om danskarnas seder och bruk och en hel del historia! Nu har jag ju danska vänner och får höra danska ofta, men när jag kommer till Danmark pratar ju de flesta danskar engelska när de hör att man kommer från Sverige! Svårt att träna då!
Kram
M.E
Uppvuxen i Skåne på tiden före bron, och med dansk tv i rutan och besök i Köpenhamnstrakten då och då fick man en inskolning på danska som sitter i än idag. Men jag har läst förut (för några år sen) om att danskarna har svårigheter med sitt eget tungomål. Det kan hänga ihop med att de talar snabbare och sluddrigare idag än för 40-50 år sedan. Danska är ju redan som det är ett litet mindre distinkt språk än svenskan, färre tydligt utmejslade vokaler, mycket diftonger och glidningar, hela satsmelodin är mer lik talad engelska. Om man då speedar upp talet och det finns stora skillander mellan tal och skrift så blir det otydligt i längden.
Men även svenska talas säkert i högre tempo och med mindre emfas idag, av yngre generationer, än på 50-talet. Idag är det ju ingen i den unga storstadsmedelklassen som vill låta lika tydlig som det språk man kan höra i filmer eller nyhetsinslag från 60-70-talen, det ska vara mera tyst, snabbt eller släpigt och med tal på inandning, som med en osynlig cigarett uppe i mungipan och en ensam lampa uppe i högra hörnet en sen kväll ungefär. Men inte distinkt eller med, tja, i en ton som kommunicerar att jag vet vad jag vill eller jag står för det här till 100 procent. Det slår mig ibland att den här "nya klassen" med olika medel vanemässigt undviker att behöva ge tydliga svar på frågor, särskilt specifika frågor där svaret kan binda upp dem till någonting. Ungefär som politiker...
Danskarna är ofta bättre på att förstå svenska än de själva tror...I en skoaffär i Köpenhamn föreslog en anställd flicka kring 20 år att vi skulle prata engelska - jag föreslog att vi kunde börja med svenska för att se om det gick. jag pratade lite tydligare o en aning långsammare (obs inte högre...!) Det gick ju jättebra, skorna blev sålda och vi fick fin kontakt¤
Det vore kul om elever i skolan fick lära sig att kommunicera så mkt som möjligt på alla nordiska språk och göra klassresor till varandra¤
Hälsingar varma,
Karin i Norrtälje
Skicka en kommentar