Ännu en dag

Dagarna läggs en efter en och tiden den går.
Men sätter den några spår?
I mitt ansikte ser inte några av dessa.
Det kan väl inte bero på att jag har lite svårt att se på nära håll och att rynkorna finns där men bara ses av andra.
Gubben brukar klaga på att jag inte hör. Vadå, Han får väl prata ur skägget och inte mumla så.
Och inte kan det väl bero på åldern att jag är stel i lederna efter att ha åkt länge med bilen. Det var bättre bilsäten förr. Dagens är alldeles för mjuka.
Det är bara att välkomna den nya dagen  för en dag gör ingen skillnad. Men många kanske gör det.