Orsak? Rädsla för att få ett cancerbesked
I mitt fall var det inte alls det som gjorde att jag väntade med att söka vård.
Symtomen smög sig på.
Tröttheten skyllde jag på åldern.
Nattliga svettningar på klimakteriebesvär.
Näsblödningar har jag alltid haft men inte så mycket.
Men jag hade sökt för att jag hade en svullnad i magen. Inget att oroa sig för enligt läkaren.
Och när det väl blev akut tog inte läkarna mig på allvar utan jag skickades hem med värktabletter två dagar i rad.
Enligt min haematolog hade jag haft sjukdomen i minst ett år innan jag fick diagnosen för drygt 4 år sedan.
Men rädd för cancerbeskedet?
Hade faktiskt inte haft en tanke på det innan.
7 kommentarer:
Att inte gå till läkare för att jag är rädd för ett besked, finns inte på kartan. Min mamma gjorde så och jag blev utan mamma när jag var 16..... Kram
Jag tror alla cancerbesked slår ner som en bomb. Ja inte hos mej men mina barn. Kram
Oavsett vad man får för besked vill man väl veta. Finns ju inget värre än att inte må bra och inte veta vad det är.
Kram
Cancer är ju ett sånt negativt laddat ord,men fler och fler överlever trots allt
Kram vännen**
Jag tror det är både och...en del är rädda för besked o sticker huvudet i sanden medan andra inte tolkar symptomen som allvarliga. Kramiz
Tror nog det är så. Känns kanske bättre att leva i ovisshet och förnekelse att man kanske är sjuk.
Det tror jag är vanligt att man faktiskt ägnar sig rätt länge åt bortförklaringar.
Skicka en kommentar