I dag är den dagen då jag kan vakna av egen kraft.
Ingen väckning som tutade i mitt öra.
Hörde för den delen inget fågelkvitter heller.
Det enda som hördes var regnet som slog mot fönstret.
Det kan i och för sig vara ett ganska så skönt ljud när man vet att man ligger i sängen och har det varmt och skönt.
Nu har jag väckt verkmästarna i huvudet och sitter med en go kopp te.
Medicinen är precis intagen så än har mitt morgonillamående inte infunnit sig.
Alltså befinner jag mig i ett skönt behagligt morgonmystillstånd.
Men jag vet att snart börjar arbetarna i magen knorra.
De vill verkligen inte ha ner min lilla tablett Glivec.
Jag förstår dem.
Tänk att bli väckt med att någon vill att man börjar arbeta i 110 direkt på morgonen.
Inget morgonmys alls för dem.
Morgonmyset för mig övergår sakta till förberedelser inför dagens arbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar