Först?

Är vi först eller?

Den där granen vi hade problem med att få stå rak är nu ett minne blott.

Var och varannan dag har vi försökt räta upp den.

Några timmar senare lutar den rejält igen.

Nu ligger den som skydd vid fågelmatstället.

Pippina har mer nytta av den än vad jag har haft.

Men.

Det är inte rekord för mig. 

Ett år åkte den ut annandagen.

Orsaken kommer jag inte ihåg,

Men som sagt så är jag en urusel granköpare.

Så nått vajsing var det troligtvis  med granen.

Några år när barnen var små hade vi plastgran.

Inte roligt alls.

Visst, de står oftast rakt och fint men där slutar det positiva med fejk-granar.

En riktig gran går inte att ersätta.

En gran ska lukta gran.

Barren hör även de till kitet.

Thea får nu gå tillbaka till att dricka vatten i sin kattfontän.

Hon föredrar annars vattnet i julgransfoten.

Däremot bryr hon sig inte om granen i övrigt.

En snäll liten kattfröken vi har.