söndag 9 augusti 2015

Det gick bra till slut

Lördag kväll för två veckor sedan pratade jag med svärmor.
Hon var på väg att ta natt och  slog mig en signal innan.

Söndag förmiddag var vi på CityGross och stod vi bakelsedisken.
Ska vi ta och åka till mamma med lite fika undrade då gubben.

Jadå, det kan vi göra.
Men först så slog vi en signal för att kolla att hon var hemma.
Inget svar.
Vårt konstaterande blev då att hon säkert var ute med nån av sina väninnor.
Svärmor har många vänner och  har alltid varit i farten.

Måndag morgon och gubben kör ner mig till jobbet. Därefter skulle han till sin mamma som han alltid gör på Måndagmorgnar.
När han har parkerat bilen slår han en signal till henne.
Inget svar.
Konstigt.

Han ringer då till sin bror och säger att det nog hänt något.
Brodern slänger sig i sin bil och kör fort till svärmor.
(Till saken hör att han pga en höftledsoperation inte fick köra bil)

Gubben kommer fram först och hittar då sin mamma liggandes på golvet.

Halvt medvetslös och yrandes efter att ha tillbringat de sista 30 timmarna på ett hårt kallt golv.

Lårbensbrott var den tragiska diagnosen.
Men i morgon kommer "kärringen" hem.
Och eftersom hon nu erkänt att hon varit yr och ramlat flera gånger den sista tiden kommer ett trygghetslarm sitta på hennes handled.
En rollator ingår även den i hennes nya aresenal. Hon som alltid sagt att hon aldrig skulle använda en sån. Vad skulle hennes vänner då säga?

Kontentan av det hela.

Vänta inte för länge med att trygga upp era äldres liv. 
Och.
Inte era egna heller.


7 kommentarer:

Veiken sa...

Oj, din stackars svärmor. 30 timmar och ha ont efter ett lårbensbrott! Skönt att allt gick så bra det kunde!

MICKAN from QUEENS FIELD¸.•°`♥✿⊱╮ sa...

Det var väl tur att någon åkte dit. 30 timmar var nogen evighet för henne.
Jag har kontakt med min mamma dagligen.✿⊱

Gerd ♥ sa...

Åh, fy. En mardröm. Som gick bra trots allt, men inte behagligt.
Nu är det ju så att man inte kan tvinga de äldre till någon hjälp.
Om de inte vill.
Söndagskram ♥

TantGlad sa...

Stackar henne. Måtte vara jättejobbigt att ligga på golvet så länge.
Många äldre...de flesta vill klara sig själv så länge dom kan. Man kan ju inte bestämma över dem, så länge de får och kan bestämma själva.
Kontakt och besök gör jag hos min mamma varje dag. Man vill ju att de ska ha det bra. För då mår man ju själv bra.
Ha det så gott!
Kram

Mita sa...

Men så hemskt för henne, alla dessa timmar liggandes på golvet. Det där är ju tyvärr vanliga olyckor för dom äldre.
Trots det eländiga i det hela måste jag le lite grann när jag tänker på min egen mamma. Hon skulle minsann inte ha varken trygghetslarm eller nån rullator. Sån hade ju bara "gamla kärringar"..hmm...**
Men efter en stroke så var det inga protester längre, det är svårt att tvinga på eller försöka att få en gammal anhörig att inse sitt eget bästa vad det gäller säkerheten.
Kramar♥

Fenixmonas sa...

Jösses det kunde gått riktigt illa det där!
Kanske återkommer...vi får se! Ses på FB! Kramiz

Ama de casa sa...

Men så läskigt! Skönt att det gick relativt bra ändå...
Kram